Toast master
Andra bröllopet på semestern. Vi var i skärgården och höll hov för 140 personer. Jag var arbetsledare och är nu ganska stolt över mig själv, det gick ju bra. Nu dagen efter är jag helt slut och imorgon börjar hösten och heltidsjobbet. Känns helt okej. Jag har lärt mig att jag kan mer än vad jag tror och att alla inte ser mig som jag tror att de ser mig: gott och ont...mest gott!
Massor av bäbisar på festen, jag längtar efter en egen!
Nästa helg är det bröllop på Gotland och helgen efter det en 30års skiva, pust!
Massor av bäbisar på festen, jag längtar efter en egen!
Nästa helg är det bröllop på Gotland och helgen efter det en 30års skiva, pust!
Svårt
Det är svårt att skriva, att beskriva vem jag är. Jag önskar att min text kunde spegla vad jag känner och upplever. Jag antar att det krävs talang och träning. Och i slutändan är jag bara en av alla utan talang, tillräcklig ambition och för mycket av en medelmåtta.
Något annat som är svårt är relationer. Inte så konstigt egentligen. Om man nu tycker att det är svårt att leva med sig själv så måste man nog ställa in sig på att det är näst intill omöjligt att leva med någon annan.
Tror du att Hollywoods kärlekshistorier gör det svårare för oss? Varför har man så höga krav på allt? En tråkig film, ett tråkigt jobb en varm buss en regning dag. Allt det där ingår ju i livet. Att känna att något är tråkigt är ju också att någonstans tro att det kan vara bättre. Alltså vi vet att saker är bra ibland och då tar vi dem för givet. Men när något är dåligt då blir vi arga och besvikna. Varför inte bara ta för givet att det är svårt ibland? Näe då ska man gräma sig, tycka synd om sig själv eller vara förbannad.
Jag är, svårt att tro efter att ha läst en så dålig text men jag är en ganska bra människokännare. Jag är nog ganska lättlurad när det kommer till ytliga ämnen men när det väl gäller brukar jag hänga med i svängarna och möta upp på rätt nivå.
Alltså det är svårt att skriva, svårt att vara två och svårt att ta motgångar. Idag skriver jag, är osams med min partner OCH välkomnar mottgångarna. Man ska utmana sig själv inte sant?
Något annat som är svårt är relationer. Inte så konstigt egentligen. Om man nu tycker att det är svårt att leva med sig själv så måste man nog ställa in sig på att det är näst intill omöjligt att leva med någon annan.
Tror du att Hollywoods kärlekshistorier gör det svårare för oss? Varför har man så höga krav på allt? En tråkig film, ett tråkigt jobb en varm buss en regning dag. Allt det där ingår ju i livet. Att känna att något är tråkigt är ju också att någonstans tro att det kan vara bättre. Alltså vi vet att saker är bra ibland och då tar vi dem för givet. Men när något är dåligt då blir vi arga och besvikna. Varför inte bara ta för givet att det är svårt ibland? Näe då ska man gräma sig, tycka synd om sig själv eller vara förbannad.
Jag är, svårt att tro efter att ha läst en så dålig text men jag är en ganska bra människokännare. Jag är nog ganska lättlurad när det kommer till ytliga ämnen men när det väl gäller brukar jag hänga med i svängarna och möta upp på rätt nivå.
Alltså det är svårt att skriva, svårt att vara två och svårt att ta motgångar. Idag skriver jag, är osams med min partner OCH välkomnar mottgångarna. Man ska utmana sig själv inte sant?
Given to fly! Det bara blev så i en sentimental spotifyspelning.
Om man inte skaffar barn och volvo så kan man ju alltid prova med hamster och moped. I går, i nån typ av baksmälleångest tyckte jag att det verkade extremt illa att vi stackars människor går runt här på klotet och tror att vi behöver Iphones, tuffa kläder och smink. I morse var jag som vanligt igen; relativt okritisk, ganska materialistisk och likt en robot satt jag lydigt på tunnelbanan innan klockan i mobilen visade 8.
Jag har inte riktigt listat ut vad jag ska ha den här bloggen till. Kanske ett försök att strukturera lite i livet som rusar förbi medan jag bara tänker att det nog ska lugna ner sig imorgon. I morgon är om 23 minuter, blir det lugnt då tror ni?
Jag har inte riktigt listat ut vad jag ska ha den här bloggen till. Kanske ett försök att strukturera lite i livet som rusar förbi medan jag bara tänker att det nog ska lugna ner sig imorgon. I morgon är om 23 minuter, blir det lugnt då tror ni?
Välkommen till min nya blogg!
Bloggandet är ett symptom, kanske en biverkning på folkets behov av att finnas. Jag skriver alltså finns jag.
